Efter mer än 40 år som polis gick jag i pension 2014. Som chef inom utredningsverksamheten och underrättelsetjänsten i Skåne har jag på nära håll kunnat se hur vårt samhälle och vårt landskap förändrats genom decennierna.

Mycket har självklart blivit bättre, men samtidigt har Skåne, och i synnerhet Malmö, på vissa håll genomgått en utveckling som är djupt bekymmersam.

Symptomen är många. Ta en sådan sak som oron som många människor som arbetar vid sjukhuset i Malmö känner: Att barnmorskor måste bära överfallslarm, att gängmedlemmar mordhotar den personal som gör sitt yttersta för att rädda livet på skottskadade och att akutsköterskor misshandlas grovt av våldsverkare.

Samtidigt flaggar ordningsvakter för att deras arbetssituation är ohållbar. De blir angripna med knivar och varnar i SVT (11/9) för att det bara är en tidsfråga innan det blir skottlossning i väntrummet.

Med min erfarenhet vet jag att akuten aldrig varit en 100% lugn plats, men de senaste årens utveckling saknar motstycke. I den delen är brottsstatistiken missvisande eftersom övergreppen mot vårdpersonalen sällan anmäls till polisen.

Integrationspolitiken är ett haveri. Malmös skolor är i ett sådant skick att det för många unga är mer rationellt att välja brottets bana än att göra det som är rätt. Kommunens ekonomi har länge varit ett svart hål och äldreomsorgen rankas bland de sämsta i Sverige. Företagsklimatet är vad det är och vi vet också att kriminaliteten är ett stort hinder för att företagare ska kunna etablera sig och skapa jobb i staden med högst arbetslöshet i landet.

Så vad gör man som enkel medborgare? Ska man ge upp och flytta någon annanstans? Jag kommer från Småland, men har bott i Malmö större delen av mitt vuxna liv. Jag älskar staden och jag ser i princip samtliga Mif Redhawks hemmamatcher. Jag känner att jag måste göra något för att försöka vända utvecklingen. Att sätta sig och acceptera att min stad faller samman är inget alternativ.

Därför har jag sökt mig in i politiken. Jag är ingen politiker och har aldrig varit, men jag vill använda all den erfarenhet som jag samlat på mig som polis för att bidra till att öka tryggheten i Malmö och ge ökat brottsofferstöd.

Socialdemokraterna har haft makten i nästan 100 år i den här staden, med två korta avbrott (1985-88 och 1991-94). Utvecklingen går inte att vända utan att bryta deras maktinnehav. Som liberalkonservativ var Kristdemokraterna det parti som stod mig närmast och sedan 2016 är jag ordförande för partiavdelningen i Malmö.

Sedan jag blev medlem har jag varit med och bidragit till att partiet i Skåne nu är för införandet av kommunala poliser. Jag tror att det är en nödvändighet för att stärka den polisiära närvaron, såväl på gatorna i Malmö som på landsbygden. Är det något som försämrats inom polisen under mina år som yrkesverksam så är det närvaron i det lokala.

Det är nu mindre än ett år kvar till valet. De dryga 330 dagar som återstår kommer jag att spendera med att övertyga Malmöborna om att KD har en politik som kan vända den destruktiva utvecklingen. Mer ordning, mer företagsamhet och en välfärdspolitik som prioriterar de som verkligen behöver hjälp. Det socialdemokratiska maktinnehavet måste få ett slut.

Torsten Elofsson (KD)
Ordförande Kristdemokraterna Malmö