Birgitta Södertun (KD), gruppledare

Debatten om Region Skånes budget för 2016 pågår just nu på regionfullmäktige. Vår gruppledare Birgitta Södertun hade nyss sitt huvudanförande om Kristdemokraternas och alliansens budgetförslag, som prioriterar vården utan skattehöjning.

Anförandet följer nedan. Läs mer om vårt budgetförslag här: Mer pengar till vården med KD:s och alliansens budgetförslag för Region Skåne.

Herr ordförande, ledamöter, åhörare

Hur mår Region Skåne? Jag tror att en hälsoundersökning skulle visa på många bra värden. Annars hade vi inte klarat av att varje dag ta tusentals människor till jobbet. Eller varje år genomfört tusentals operationer och hjälpt tusentals barn till världen. Men lika säkert är att Region Skåne mår väldigt dåligt på flera punkter. Och sjukdomsbilden har hållit i sig eller förvärrats de senaste åren.

Det handlar om vårdköerna som bitit sig fast på ovärdiga nivåer. Det vet det skåningar som lider i väntan på operation. Dom över 40 procent som inte får operation inom två månader. På vårt universitetssjukhus är det inte ens hälften av patienterna som får behandling i tid. Vårdcentralstiderna. Akuttiderna. Cancertiderna. Läget är allvarligt, och insatserna har varit undermåliga.

Det handlar om personalen som underkänner oss som arbetsgivare. Massuppsägningarna sprider sig och kostnaderna för hyrpersonal fortsätter skena. En fördubbling på bara två år. Ansvaret för missnöjet är delat. Så är det. Men oavsett vad så duger inte dagens insatser.

Det handlar om ekonomin, där problemen med underskotten fördjupas. I vården uppgår de till drygt 700 mkr. Nettokostnaderna ökar med nästan sju procent. Bristvaran inför nästa år är inte intäkterna, utan den bristande kontrollen över kostnaderna. Precis som ifjol var detta tidigt känt, men ändå har inte tillräckligt gjorts. De delregionala sjukvårdsnämnderna, med uppgift att leda sjukvården – har nästan inte lett någonting alls. När en bassäng läcker vill det till att först laga hålen, innan man har någon nytta av att fylla på mer.

Det här är problem som måste tacklas i budgeten. Och det måste ske utan att tillväxten hotas. I alliansbudgeten prioriteras därför kärnverksamheterna. Vi lyckas frigöra mer medel för satsningar på vård än de rödgröna, när skatten inte höjs. Men inte bara mängden pengar spelar roll, utan att de används strategiskt rätt.

För det första – primärvården. Vi kristdemokrater ser primärvården som grundfundamentet, den bas som behövs för att övrig vård inte ska rasa. Det är genom satsningar på primärvården vi kan föra vården närmare människor. Under femklöverns tid lyssnade vi på experterna och ökade medvetet primärvårdens andel av resurserna. Men med maktskiftet skiftade också fokus. I strid med expertisen är det nu runt primärvården som ni har dragit svångremmen.  Och alla ser konsekvenserna med röda siffror, sämre läkarkontinuitet och sämre anställningsvillkor.

För att vända detta avsätter vi mer pengar till primärvården. Så att fler barnfamiljer kan få träffa en läkare utanför kontorstid, så att läkarkontinuiteten kan bli bättre och så att vårdcentralerna får möjlighet att fokusera på utvecklingsarbete, som medverka till fler familjecentraler.

En fråga är dock mer bekymmersam än andra med styrets primärvårdsbudget. Hur ska den klara det läkarstöd till våra mest sjuka, som vi ansvarar för i det nya sjukvårdsavtalet med kommunerna? Enligt mig kan inget gå före detta – det är decenniets viktigaste sjukvårdsreform. Detta eftersom vi här inne, tillsammans med kommunerna, har misslyckats med att ge våra mest sjuka ett värdigt omhändertagande. Man bollas mellan vårdgivare och drabbas av onödiga inläggningar eftersom samordningen brister.  När Region Skåne nu måste steppa upp och klara läkarstödet i hemmet inom två timmar – hur kan ni då steppa ner och bortse från frågan i budgeten?

För det andra -köerna. De är lätt att försämringarna blir siffror på ett papper. I verkligheten är det skåningar som får sin livskvalitet åsidosatt. När kömiljarden försvann, försvann också incitament och konkurrens. För att stimulera nytänk och innovativa lösningar avsätter vi 130 miljoner till en regional kömiljard så att fler får vård i tid.

Allt fler drabbas av de vedermödor som en cancerdiagnos innebär – för en själv och för alla runtomkring. Antalet fall tros nästan fördubblas till år 2030. Vi måste rusta vården för att möta detta. För mig är det extra viktigt att vi i alliansbudgeten gör omprioriteringar så att 20 miljoner extra kan satsas på att korta väntetiderna till cancerbehandling. Jag hade önskat att styret hade gjort detsamma, så att vi hade kunnat säkra genomförandet av den regionala cancerplanen. Fler standardiserade vårdförlopp enligt dansk modell behövs och är på väg in. Med dessa flyttas fokus till patienten. Det klargörs vilka maxgränser det är som gäller inom olika diagnoser, vem man än är och var man än bor. Henrik Fritzon har rätt i sitt förord att förloppen har minskat väntetiderna inom vissa cancerdiagnoser. Men det går inte att vara nöjd. Över tre månader till prostatcanceroperation. Knappt för någon av de 18 cancerdiagnoser där vi har vårdförlopp nås maxtiderna. Och skillnaderna är stora över Skåne. Mer måste definitivt göras inom cancervården vilket alliansen prioriterar.

Inom personalpolitiken måste vi bli bättre på att lyssna på personalen. Varför trivs man inte? Varför väljer man bemanningsbolag framför oss? En viktig del tror jag är att bemanningsföretagen erbjuder individuella lösningar som passar för olika skeden i livet. Det finns en flexibilitet som vi saknar. En möjlighet att påverka sin arbetssituation och sina arbetstider. Om vi inte anammar detta så lär massuppsägningar och hyrkostnader fortsätta, och det har varken vi eller patienterna råd med.

Herr ordförande. Förutom områdena jag nämnt finns naturligtvis en rad andra reformer som skiljer oss mot styret. Vi tror människor vill ha tryggheten att välja själva och föreslår därför fyra nya vårdval. Vi tror att personalens idéer måste få större genomslag och därför öppnar upp för möjligheten med helt personalstyrda vårdcentraler. Och vi tror att den senaste tidens enorma brister i slutenvårdspsykatrin kräver ett offensivt värdegrundsarbete, men också att delar av verksamheten öppnas upp för nya aktörer som vill bidra.

Med de orden – bifall till alliansens förslag.

(Det talade ordet gäller)