Under två veckor har Kristdemokraterna i Region Skåne följts av prao-eleven Ruben, som går i åttonde klass på Nosabyskolan i Kristianstad. Nedan kan du läsa honom skriva om upplevelserna i den regionala politiska vardagen.

IMG_0880

 

”Vi alla vet att en bagare bakar bröd, och en försäljare säljer. Men vad gör politikerna?

Det fick jag svar på under mina två veckor med Per Einarsson. Han tog mig med på alla möjliga möten, där jag fick träffa allt från professorer till HIV-positiva kvinnor och män, som var några utav de vänligaste personerna som jag har träffat. Men jag får väl berätta om några av mina ”äventyr”, ute i den outforskade rollen av en politiker.

Jag får väl berätta om mitt besök till Medicon Village, där vi skulle få höra om den palliativa vården och vilka framsteg ett utvecklingscentrum (Palliativt Centrum) har kommit fram till. Vi yrade först runt på området och letade efter den lokal vi skulle vara i, på det väldigt stora området. Vi fick information om hur den palliativa vården är runt om i Skåne. Men jag kan starkt komma ihåg en av professorerna, en kvinna från Danmark som hade rest runt världen och till sist landat här, i Sverige. Efter det fick vi mat i en väldigt stor restaurang, där allt gick som på löpande band.

Sen var det möte i regionfullmäktige… Har inte för mycket mer att säga om det. Intressant att se hur alla möjliga människor kan vara så säkra på vad de tänker och tycker… De arbetade, i alla fall, igenom alla punkter/talare relativt effektivt.

Sist, men inte minst var det Noaks Ark-konferensen i Malmö, där jag fick gå upp tidigt (tåget till Malmö gick 07.24) och hem sent (typ vid 17.30). Tillbaka till konferensen. Vi kom in i en entré, där vi fick papper/penna och varsin namnbricka. Vi tog oss in i någon typ av biosalong, bekväma stolar och en filmduk längst fram i salen. Presentationer om HIV följde efter ytterligare presentationer om HIV som berättade allt från hur HIV infekterar, hur de HIV-positiva har det och hur vi bromsar upp viruset. Men plötsligt så stiger en kvinna upp från sin bekväma stol och börjar prata om sina upplevelser med att vara HIV-positiv. Hennes namn är Ophelia. Hon kom till Sverige och gjorde en rutincheck på sitt barn hon bar, då (år 1991) fick hon reda på att hon var HIV-positiv. Jag blev så rörd av hennes berättelse att jag frågade om hennes autograf över hela salen. Jag fick den autografen, och hennes bok, som följer hennes liv från sin traditionella familj, till hennes kamp mot hennes sjukdom. Jag har inte läst ut boken, men jag ser fram emot att få reda på alla hennes otroliga äventyr, där varje dag kunde vara den sista. Efter det så åkte jag och Per hem igen.

Det har varit två fantastiska veckor där jag fick följa Per. Men oturligt nog så måste jag snart tillbaka till mina gamla rutiner och mina studier. Jag kommer aldrig att glömma allt fantastiskt jag har varit med om, så tack så mycket.

/Ruben Hansson 8B, Nosabyskolan”