Torsten Elofsson (KD) Fd. polis och kommunalrådskandidat i Malmö

Efter en tid av relativt lugna har det dödliga våldet åter drabbat Malmö med våldsam kraft. Nu senast den 18 juni då Drottninggatan förvandlades till ett inferno av våld och död och efter lämnade tre döda, en allvarligt skadad och två med lindrigare skottskador. I nuläget är ingen gripen för dåden, men polisen lär ha en god bild av såväl motiv som tänkbara gärningsmän. Det eskalerande dödliga våldet, den organiserade brottsligheten, framväxten av ett parallellt samhälle med rådande

tystnadskultur är ett problem som inte längre är isolerat enbart till Malmö.

Det har tagit lång tid för politikerna att inse faran. Trots att många inom polisen påtalat detta sedan tidigt 90-tal så har varningarna till stor del klingat ohörda. Istället har det riktats kritik mot polisen som ansetts främlingsfientlig och sakna fog för sina påståenden. Nu ser vi resultatet och i vanlig ordning börjar en sorts ”blame game” mellan de politiska partierna. I det här fallet har samtliga som suttit i regeringsställning de senaste 25 åren ett gemensamt ansvar. De borde därför samla sig och ta fram en kraftfull handlingsplan med såväl repressiva som preventiva åtgärder.

Här är några förslag:

  • Inrätta särskilda ungdomsdomstolar. Domstolen ska förfoga över såväl straffrättsliga som förvaltningsrättsliga beslut och bör ha jourtjänstgöring så att den unges fall kan prövas omedelbart i det fall brottet kan klaras upp utan ytterligare utredning

Svenskt rättsväsende har idag en tudelad handläggning av ärenden avseende unga brottsmisstänkta. Unga under 15 år är inte straffmyndiga och kan därför inte åtalas för brott oavsett brottets svårighetsgrad. Vid misstanke om brott överlämnas ärendet till socialtjänsten för fortsatt handläggning. Den tvångsåtgärd som då kan komma ifråga är ytterst omhändertagande med stöd av Lagen med särskilda bestämmelser om vår av unga, LVU. Socialtjänsten tar i dessa fall beslut som sedan prövas av Förvaltningsrätten. Erfarenheten visar att den unge hinner begå en hel del brott innan konkreta och verkningsfulla åtgärder sätts in.

Unga mellan 15 – 18 år kan bli föremål för förundersökning och åtal och deras sak prövas i tingsrätten i första instans. Handläggningen av dessa brottmål följer särskilda regler om skyndsamhet. Frihetsberövande i form av anhållande och häktning förekommer endast i ärenden som rör misstanke om mycket grova brott.

Den nuvarande uppdelningen mellan tingsrätt och förvaltningsrätt är olycklig av flera skäl. En bärande tanke vad gäller handläggningen av unga kriminella är att den ska ske skyndsamt och att det för den unge ska finnas en tydlig koppling mellan gärning och påföljd. Rättsväsendet lever idag inte upp till kraven i det avseendet. Likaså är uppdelningen mellan brottmålsdomstol och förvaltningsrätt problematisk.

 

  • Skärp reglerna för anhållande och häktning. De regler som gäller för häktning måste ses över rent generellt. I dag försätts misstänkta på fri fot även vid relativt grova brott. Särskilt besvärligt är det med ålderskategorin 15 – 18 år där frigivning snarare är regel än undantag. Det är en åldersgrupp som ofta används av andra kriminella som utförare just med anledning av problemen kring häktning. Tillsammans med en uppstramning av häktningsreglerna krävs fler platser för LVU och snabbare insatser från Socialtjänsten.
  • Inrätta en kommunal ordningspolis med fokus på brottsförebyggande arbete, hög närvaro i kommuner och stadsdelar. En kommunal polis kan ta över delar av Polismyndighetens arbete som då kan ägna mer tid och kraft åt den grova och organiserade brottsligheten samt den kvalificerade utrednings-verksamheten. Den kommunala polisen bör ha ett nära samarbete med skola och socialtjänst.
  • Genomför kraftfulla insatser mot parallella samhällsstrukturer. En stor del av den grova brottslighet vi ser i Malmö idag har kopplingar till den svarta ekonomin som kännetecknas av ett cyniskt utnyttjande av människor med inslag av människohandel, prostitution, narkotika- och vapenbrott, skattebrott, bidrags-fusk och allsköns kriminalitet. Förekomsten av detta, som ofta är kopplat till någon form av näringsverksamhet, skapar ett skapar otrygghet och ett osunt affärsklimat. För att få bukt med detta är det viktigt att det finns ett nära och förtroendefullt samarbete mellan kommun och statliga myndigheter.
  • Inför visitationszoner och förbud för brottsaktiva personer att beträda och uppehålla sig inom vissa områden enligt dansk modell.
  • Öka kameraövervakningen på utsatta platser och i skolmiljö. Kameraövervakning bör ske i realtid för att tidigt upptäcka och förhindra pågående brottslighet. Kameror är även en viktig komponent i brotts-utredningar. Allmänintresset för en effektiv kameraövervakning väger tyngre är kravet på personlig integritet i det offentliga rummet.
  • Öka polisens möjlighet att ta omhand barn under 15 år som vistas ute nattetid utan sällskap av vårdnadshavare. Redan idag har polisen möjlighet att omhänderta barn under arton år om de ”anträffas under förhållanden som innebär allvarlig fara eller överhängande risk för hans eller hennes hälsa eller utveckling”. Vid bedömningen ska särskilt beaktas om man kan ”befara att den unge kan komma att utsättas för brott, involveras i brottslig verksamhet eller skadas genom något annat socialt nedbrytande beteende”. Lagrummet bör få en mer extensiv tolkning. Det är inte rimligt att barn under 15 visats ute nattetid utan vuxens överinseende oavsett miljö. I grunden handlar det i första hand om föräldrars ansvar enligt Föräldrabalken och omsorg om barnen.
  • Ökad satsning för att utvisa personer som saknar tillstånd att vistas i Sverige. Kopplingen mellan olovlig vistelse i riket och kriminalitet är tydlig.
  • Återkalla medborgarskap eller permanent uppehållstillstånd som erhållits på sviklig grund. Flertalet länder, bland andra vår nordiska grannar kan idag återkalla medborgarskap som erhållits på osanna uppgifter. Sverige saknar idag den möjligheten.