Debattartikel publicerad i Svenska Dagbladet den 12 september 2017.

En kommunal polis ger både ett ökat medborgar­inflytande och en uthållig lokal närvaro. Detta är av största vikt för att polisen skall behålla sitt förtroende och sin legitimitet, skriver debattörerna Torsten Elofsson och Krister Thelin.

Under senare tid har polisen utsatts för allt större press. Det grova våldet har tilltagit med i stort sett dagliga skjutningar och sprängningar. Från att närmast ha varit ett storstadsfenomen har våld och oroligheter även kommit att prägla mindre orter. Antalet utanförskapsområden har ökat markant, liksom den organiserade brottsligheten. Samtidigt har polisen att hantera ­andra former av brott och ordningsstörningar.

Parallellt brottas den nya nationella polisorganisationen med strukturella problem i form av ett tydligt missnöje i polisleden. En grundläggande tanke med den stora polis­reformen var att polisen skulle få en bättre lokal förankring och komma närmare medborgarna. Sammanslagningen har inte gett önskad effekt. Snarare har de brister som låg till grund för beslutet fördjupats. Någon snar ljusning kan inte skönjas och såväl regering som polisledning verkar oförmögna att hitta lösningar. Politiskt görs det stort nummer av att antalet poliser skall öka markant, men det låter sig knappast göra med nuvarande former för rekrytering och utbildning. I vart fall lär det ta lång tid innan målet nås.

I dagsläget lyser den polisiära lokala när­varon med sin frånvaro. Polisen har i dag svårt att resurssätta ingripandeverksamheten och tvingas prioritera de grova brotten, vilket givetvis påverkar såväl utredningsverksamheten som trafikövervakning och det brottsförebyggande arbetet.  Förtroendet för polisen har på kort tid minskat markant och vittnesmålen duggar tätt från brottsoffer som inte fått förväntad hjälp. Flera kommunpolitiker har kritiserat brister inom polisen och gett uttryck för en ökande otrygghet bland kommuninnevånarna.

Polisens svårigheter kom till tydligt uttryck då rikspolischefen Dan Eliasson nyligen presenterade rapporten om det ökande antalet utsatta områden. Dan Eliasson vädjade då om hjälp från andra för att hantera situationen.

Den centralisering som skett är i sig oförenlig med tanken på önskemål om hög lokal närvaro och medborgarinflytande. En regionalisering av ledningscentraler och anmälningsupptagning har inneburit att den så viktiga lokal- och personkännedomen tappats. Likaså har den insyn som tidigare fanns via polisstyrelser upphört.

De förändringar som genomförts har inte beaktat verksamhetens krav i tillräcklig utsträckning. I den rådande bristen på en närvarande polis och ökande otrygghet framförs förslag om ”trygghetsvakter” och kommunala ordningsvakter med ökade befogenheter. Detta är enligt vår mening fel väga att gå. Poli­siära arbetsuppgifter bör utföras av utbildad polis. Ordningsvakter och väktare har sin givna roll, men kan inte och skall inte ersätta poliser. I stället bör det skapas arbetsformer som tillgodoser såväl nationella som lokala intressen. Parallellt med den nuvarande polis­myndigheten bör det därför öppnas en möjlighet för en kommunal polisorganisation.

En kommunal polis ger, förutom en lokal uthållig närvaro över tid, ett ökat medborgar­inflytande, vilket är av största vikt för att polisen skall behålla förtroende och legitimitet. Allmänheten och lokala politiker måste känna att de har inflytande och möjlighet att påverka verksamhetens inriktning. Om medborgarna upplever att denna möjlighet saknas kommer legitimiteten att minska. Risken är en utveckling med minskad anmälningsbenägenhet och privata brottsbekämpande initiativ.

Den kommunala polisen ska i första hand ha ett brottsförebyggande perspektiv genom hög synlighet och närvaro samt ett nära samarbete med skola samt sociala och andra ­lokala myndigheter.

Den ska utgöra ett komplement till den nuvarande nationella Polismyndigheten och foku­sera på de ”vardagsbrott” och ordningsstörningar som i dagsläget ofta bortprioriteras i verksamheten, men som har stor betydelse för vanliga människor. För en polis med kommunalt huvudmannaskap bör en särskild ettårig utbildning kunna utformas vid sidan av nuvarande polisutbildning. En väl fungerande lokal polismyndighet skapar inte bara trygghet i lokalsamhället utan blir även en förebild på ett nationellt plan. Vilken kommun blir först?

Torsten Elofsson

ordförande KD Malmö, fd polisintendent Polismyndigheten i Skåne

Krister Thelin

fd statssekreterare